Bingo blev sjuk efter jul. Natten till tisdag kräktes vår lilla trasa fyra gånger, och hans allmäntillstånd var minst sagt påverkat. Det knorrade och morrade i hans mage, har aldrig hört en så liten mage göra så stora ljud! När det var dags för frukost var han inte alls intresserad, vilket är väääääldigt olikt min lilla sheltie som i vanliga fall inhalerar sin mat. Han drack inte heller, vilket alltid tänder röda varningslampor.

Mammas hjärta

Vi förstod att det var dags att fasta och trycka i pro-kolin i lilla truten. Han har vart dålig förr så vi vet ungefär vad som ska göras. Dock har han aldrig varit såhär ledsen förut. Aldrig vinglat när han stått upp, aldrig vankat oroligt av och an och halvlagt sig på olika ställen bara för att resa sig upp igen. Svansen hade han stoppat in mellan benen och mungiporna hade han dragit upp, och han såg minst sagt dålig ut.

Bingo som vi är vana att se honom; i full fart!

När han inte blivit bättre framåt eftermiddagen ringde vi vår veterinär. Det fanns tyvärr inte en chans att hinna få honom kollad där samma dag, så vi blev hänvisade till djursjukhuset där vi fick en akuttid och en hänvisning till isolationsavdelningen.

Redan innan veterinären hann kolla på honom hade han piggnat till. Han viftade på svansen när djursjukvårdaren hälsade på honom och han nosade lite på marken innan vi gick in.

Vi fick träffa Hege Kjaerstad, som sammanträffningsvis (är det ett ord?) är gift med Bingos vanliga veterinär Fredrik. Lite kul faktiskt! Helle klämde och kände på lilla magen, som var mjuk och fin och hintade inte alls om att nått främmande föremål tagit sig in.

Vi gick vidare till röntgen där matte fick agera assistent. Några plåtar togs och även de såg fina ut. Han hade ingenting i varken mage eller tarm vad hon kunde se. Förmodligen har han stoppat i sig något han inte tål, kanske på en promenad, ute i trädgården eller kanske hemma i mammas kök. Bingo fick kontrastvätska och vi fick åka hem tillsammans med Hills I/D och en extra tub pro-kolin. När han kom hem drack han en stor klunk vatten ur sin skål, lycka!

Natten förflöt smärtfritt, förutom lite trist avföring mitt i natten. Även morgonen bjöd på ett bad med tillhörande schamponering av liten.

Friskhetstecken; Total destruction!

Igår fick han börja med miniminiminiportioner som jag dränkte i vatten för att han skulle få i sig all nödvändig vätska. Han har fått behålla allt och han blir piggare och piggare för varje minut.

Nu känner vi igen vår lilla sheltie igen, och idag fortsätter vi med småportioner och pro-kolin. Det känns underbart att han slapp vara sjuk en längre stund, och att han slapp inläggning vilket vi var helt inställda på att han skulle få, när han var som sämst.